About me my polish addiction and sometimes I will mention my family!
Lack = Polish in Swedish and we all know what Lucky means. So Lacky Corner is a play with words.
Så var då sista dagen kommen av detta årets United In Pink vecka. Jag vill först och främst tacka alla som tagit sig tid att delta och jag hoppas vi ses nästa år igen.
För mig blir det alltid väldigt personligt med den här temaveckan, jag visar nog lite mer eller mycket mer av min personlighet än vad jag brukar här på bloggen. Något som jag faktiskt tycker mycket om att göra och nog borde göra lite mer även i mina vanliga swatchinlägg. Jag hoppas att jag har kunnat dela med mig av mina tankar och med fakta som på något sätt varit till nytta för er som läst. Jag vill gärna veta era tankar om veckan som gått och om det är något särskilt som fastnat av det jag skrivit.
Återigen ett stort TACK!
Vi avslutar denna rosa temavecka med lite bling bling i form av det rosa A Peachy Princess från Dollish Polish vilket passar mycket bra då jag och sonen just nu spenderar en hel del tid med att spela Super Mario och försöker rädda den där Peach hela tiden. Det här lacket är i alla fall en topper och jag har valt att lägga det över svart A-England Camelot. Normalt sett är jag verkligen ingen fan av strängglitter, men i det här lacket funkar det riktigt bra och jag gillar det här lacket och den här manikyren.
And we have now arrived at the final day of this years United In Pink week. First of all, I would like to thank everyone who has taken the time to contribute and I hope to see you again next year. For me, this week always tend to become very personal, I probably show a lot more or of my personality in the posts than I usually use do on the blog. Something that I actually like and probably should do a little more of even in my usual swatching posts. I hope that I have been able to share my thoughts and facts and that it somehow has benefited you that reads the posts. I would like to know your thoughts about the week that have passed and if there is something particularly that has stuck with you of what I have written. Again a big THANK YOU! We finish this pink theme week with a little bling bling in the form of the pink glitter A Peachy Princess from Dollish Polish which suits very well since me and my son are spending a lot of time playing Super Mario and trying to save that Peach all the time. This polish is a glittertopper and I have chosen to put it over the black A-England Camelot. Normally, I'm really not a fan of barglitter, but in this polish it works really well and I like this polish and this manicure.
Lördag och jag ska ta mig till stan för att äntligen klippa mig, sånt där är något som jag tänkt på rätt mycket. Att få tid eller möjlighet att gå och göra något som får en att känna sig fin eller nöjd. Det är ju något som jag inte tror man tänker så mycket på när det gäller cancerpatienter, men en fika på stan, kanske gå och få en manikyr helt enkelt göra något som för en stund får en att glömma vardagen. Det tror jag är väldigt viktigt.
En annan sak jag tänkt mycket på sista dagarna är något som Karin på Vacker & Underbar skrev om. Hon är ju som ni nog vet vi det här laget en av alla dessa som drabbats av bröstcancer. Hon är väldigt öppen med hur hon mår och vad som händer runt sjukdomen. Häromdagen var hon och gjorde mammografi vilken visade att cellgifterna jobbat på väldigt bra och knölen i brösten hade krympt ordentligt. Vi alla skrev och var så himla glada för hennes skull, men dagen efter skrev hon att hon självklart var nöjd med att hon svarade så bra på behandlingen, men glad.. Nej, för hon har ju faktiskt veckovis av behandling kvar och en operation som lär bli nog så jobbig. Plus att senare också lära sig leva med endast ett bröst.
Då är vi tillbaka till det här med #cancerbaksmälla, men den känslan man har under själva sjukdomen att man inte riktigt kan glädjas över de positiva beskeden för att man vet att man inte är färdig än. Att man har fruktansvärt jobbiga saker framför sig och har svårt att kanske ta till sig alla andras glädje. Jag kom till exempel på att det hade ju varit så enkelt att istället för att skrika Grattis, vad härligt kanske istället säga, men vad skönt att höra då bestämmer vi att det fortsätter på den här vägen och du vet väl att jag är med dig på din resa vad som än händer. Som icke sjuk är det så lätt att anta att det man själv känner när man hör att någon fått positiva besked också gäller personen som genomgår behandlingen.
Det av mina rosa favoriter som ni valde blev Purrfect Pawlish Fresh Sorbet. Ett underbart microglitterlack. Mitt borde jag nog tunna ut lite, men annars så täcker det på två lager och är så himla gnistrande och fint. Till nästa vecka blir det höstlack som ni får välja på.
Saturday and I will finally go to the hairdresser something I've been longing for a long time. That is something I thought about quite a bit. To have time or opportunity to go and do something that makes you feel nice or satisfied. It's something that I think is a bit forgotten when it comes to cancer patients, but a visit to a coffee shop, maybe go get a manicure simply do something that for a while makes you forget about your everyday life. I think that is very important. Another thing I thought about last days is something that Karin at Vacker & Underbar wrote about. She is, as you probably know, is one of those who suffer from breast cancer. She is very open with what she's feeling and what's happening around the disease. The other day she got a mammography, which showed that the carcinogens worked very well and the tumor in the breasts had shrunk really good. We all wrote to her and almost shouted out their happines for her sake, but the following day she wrote that of course was very pleased with the fact that the tumor was so much smaller but happy, not so much.. No, because she actually still has weeks of treatment left and a an operation that ost likely wont be an easy one and definitly will be hard afterwards when she has to adjust to not having to breasts anymore. So once again we are back to that hangover we've been talking about but this time the kind of hangover feeling you have during your struggle with the disease itself the one that makes you having a hard time to really enjoy the positive messages you get because you know that you are not done yet. That you have terribly hard things in front of yourself and have difficulty in taking in everybody elses happy feelings. For example, I came to realize that it had been so easy that instead of screaming Congratulations, what a wonderful news I could instead have said That is so nice to hear let's decide that it will continue this way and you know I'm with you all the way whatever happens. As non-ill, it is so easy to assume that what you feel when you hear someone receiving positive news also applies to the person undergoing treatment. The one of my pink favorites that you chose was Purrfect Pawlish Fresh Sorbet. A wonderful microglitter polish. I should probably had put some thinner in it because it had became a bit thick. It covered in two layers and is amazingly sparkly. I have three autumn colors for you to vote on for next weeks reader's choice.
Idag tänkte jag ta upp ett ämne som inte är så vanligt att man pratar om, nämligen bröstcancer hos män. All info som jag skriver här idag har jag hämtat på medicinsk-info.se då jag själv har väldigt dålig kunskap om detta.
Det jag vet är att det förekommer och att det inte nämns speciellt ofta. Fakta säger att 0,5% av alla bröstcancerfall är fall hos män. Ca. 40 män insjuknar varje år. Ett konstigt fakta är att bröstcancer är vanligare hos män med judisk bakgrund. Även de män som av antingen sjukdomsskäl, övervikt eller intar något för mycket mängd alkohol och på så sätt har ökade mängder östrogen i kroppen är mer benägna att drabbas.
Det är svårt att göra konkreta studier angående manlig bröstcancer då fallen är få, men det man har fått fram är att medelåldern på manliga patienter är ca 5 år mer än hos kvinnor då man får sjukdomsbeskedet. Behandlingen för männen är exakt samma som för kvinnor.
Jag skrev häromdagen om cancerbaksmälla, men jag tänker också på hur man som man reagerar på att få en typiskt "kvinnlig" sjukdom. Därför tycker jag att det är dags att ge lite mer utrymme för de män som drabbas så även de kan få känna att de har vårt fulla stöd.
Lacket idag är Turtle Tootsie Polishes Mugshot. Ett knalligt rosa holo som täcker på två lager. Jag tänkte försöka ha så mycket nail art som möjligt denna veckan så det blev en accentnagel gjord med A-England Camelot stämplad med Hit The Bottle Psycho Pink med ett mönster från BP 63.
Today I will bring up a subject that is not so common talked about, namely male breast cancer. All the information I'm writing here today Is found at medicinsk-info.se, because I have very little knowledge about this. What I know is that it occurs and that it's not mentioned very often. (Swedish facts) Facts say that 0.5% of all breast cancer cases are the once that is affecting men. About 40 men gets diagnosed every year. A strange fact is that breast cancer is more common in men with a Jewish background. Another riskfactor is overweight or drinking too much alcohol and thus have increased amounts of estrogen in the body are more likely to suffer. It's difficult to do concrete studies regarding male breast cancer, as the cases are few, but what has been found is that the average age of male patients is about 5 years more than in women when the disease is reported. The treatment for men is exactly the same as for women. I wrote about cancerhangover, but I also think about how as a male you react to suffer from a typical "female" disease. Therefore, I think it's time to give some more room for the men who suffers so they can feel they have our full support. The polish today is Turtle Tootsie Polishes Mugshot. A bright pink holo that covers in two layers. My intention was to try to have as much nail art as possible this week so I made an accent nail with A-England Camelot stamped with Hit The Bottle Psycho Pink with a pattern from BP 63.
Dagens ämne är insamlingar. Här är i Sverige upplever i alla fall jag att det blivit helt galet och faktiskt lite av en hets med alla typer av insamlingar till fonder och insamlingsgalor på tv. Nej, jag menar inte att man inte ska skänka pengar till t.ex cancerfonder eller barncancerfonden men på något sätt så har det gått inflation i galor på tv där man ska bli månadsgivare eller skänka stora engångssummor. Så här på hösten brukar det vara tätt med dessa galor.
Jag skänker gärna pengar till välgörande ändamål och det är väl inte precis någon hemlighet att jag håller Mina Stora Dag stiftelsen väldigt högt, men som det är just nu känns det som att man pressar folk att skänka. Man ger folk dåligt samvete om man inte är med och samlar in. Jag tror att det är många som egentligen inte har råd som ändå vill göra något gott och så skickar man iväg den där sista 100 lappen. Att idka välgörenhet ska inte göras under press och det finns ju så många sätt man kan hjälpa till. Skänka kläder till insamlingar är ett väldigt bra sätt. Lämna in grejer till Erikshjälpen eller Röda Korsets loppisar t.ex.
Lacket var väldigt smidigt att jobba med och täcker på två lager. Vattendekal var lätt att få loss från skyddspappret och lätt att placera på nageln. Dock något stor tyckte jag.
Press Sample Today's subject is collections. Here in Sweden we have what I feel a crazy amount of fundraising both in the streets and on tv. It actually feels like you don't have a choice but to give some money. No, I don't mean that you shouldn't donate money to for example different cancer funds or similar organisations, but in some way there has been an inflation on these galas on tv where they urges you to be a monthly donor or donate big one-off sums. And in the fall there is always very close between these events. I donate money with a smile for charitable purposes and it's not a secret that I'm holding for example When You Wish Upon A Star and similar organisations very high, but at the moment it feels like all these fundrasers are pushing people to donate. You are giving people bad conscience if you don't give something. I think there are many who really can't afford this but want to do something good and then send away the last bucks anyways. Promoting charity should not be under pressure and there are so many ways you can help. Giving clothes to collections is a very good way. Hand in items to the Red Cross flea, for example. What are your thoughts about this? Today's polish come from Depend O2's Summer Collection With Love From Cuba and have number 517. To this I have a waterdecal from Born Pretty Store, which has been sent for review. You can find it here: http://www.bornprettystore.com/sheets-cream-cake-pattern-nail-water-decal-manicure-cartoon-nail-transfer-stickers-p-40777.html The polish was very easy to work with and covers in two layers. The waterdecal was easy to get off from the protective paper and easy to place on the nail. However, I thought it was a bit too big.
Idag tänkte jag ta upp ett ämne som Karin på Vacker & Underbar skrev om igår och något som UngCancer just nu uppmärksammar extra under namnet #cancerbaksmälla.
Vad i hela friden är det kan man undra? Jag skulle vilja säga att baksmälla det får man även av andra allvarliga sjukdomar inte bara av cancer, men uttrycket syftar till lite hur man känner efter det att man besegrat sjukdomen, för det är ju en stor procent som överlever helvetet med att vara allvarligt sjuk. Det man dock inte tänker på är det helvete som många upplever efteråt. Ångest, rädsla och ensamhet. Man har klarat det, man är frisk. Varför är man då inte så lycklig som man bara kan vara? Det finns ett svar på det. Rädslan att återigen drabbas, tröttheten i kroppen efter behandlingen och kanske av de mediciner som man får fortsätta äta ett tag, kanske hela livet ut. Vissa kan ha fått skador efter strålning som man får leva med som en ständig påminnelse och precis som vid förlossningsdepressioner eller vilken depression som helst för den delen är det så svårt att både för sig själv och för andra erkänna att man mår som man mår när alla kommer fram till en och gratulerar en för att man vunnit över sjukdomen. Eller när okunniga talar om för en att jaha, men nu är det ju som vanligt igen för du är ju opererad och frisk nu. Det funkar inte så! En sak jag tycker är sjukt dålig när det gäller svensk sjukvård som för övrigt är fantastiskt bra är hur man bara slussar ut patienter i verkligheten efter behandlingarna tagit slut och man på pappret ska må bra. Under sjukdomen blir många erbjudna att prata med kurator eller liknande, men efteråt när man faktiskt kanske behöver det som bäst finns ingen hjälp att få om man inte själv söker upp den. Så om du har #cancerbaksmälla hoppas jag att du vågar be om hjälp. Tala om för dina anhöriga hur du mår, det finns hjälp att få! Du är inte konstig, du är inte otacksam och framför allt du är inte ensam.
Today I will bring up a subject that Karin on Vacker & Underbar wrote about yesterday and something that an organisation called Ung Cancer currently draws attention to here in Sweden under the name #Cancerbaksmälla that could be translated to Cancer Hangover. What on earth does that mean you might wonder? I would like to say that you get hangover from other very serious diseases too not only of cancer before explaining, but the term refers to how someone feels after defeating the disease, because it's a big percentage that survives the hell to be seriously ill. What you don't think about is the other hell that many people experience afterwards. Anxiety, fear and loneliness. You have done it, you are well. Why are not you as happy as you should be? There is an answer to that. The fear of suffering again, fatigue in the body after treatment and perhaps of the medications that you have to keep eating for a while, maybe your entire life. Some may have had radiation damage that you have to live with as a constant reminder and just as in depressions after childbirth or any depression for that matter, it's so hard to recognize for yourself and others that you feel as you feel when everyone tells you how happy you should be and how happy they are that you are a survivor that you one over the disease. Or when ignorant tells you how great it is that everything now is back to normal and as usual again because you've had your surgery and ar well again. It doesn't work that way! One thing I think is really bad about Swedish healthcare, which is amazing in so many other ways, is how it throws out patients in reality after the treatments have ended and you have a paper that tells you that you feel good. During the illness, many people are offered to speak with a curator or similar, but afterwards, when you may actually need it even more, there is no help if you do not search for it yourself. So if you have #cancerhangover, I hope you dare to ask for help. Tell your family how you feel, there is help! You're not weird, you're not rude and above all you're not alone. Cancer is a monster and that is what my nails represent today with the help of OPI Apartment For Two, Hit The Bottle As Black As Night and patterns from a Born Pretty Store plate that was sent for me to review and can be found here: http://www.bornprettystore.com/born-pretty-round-stamping-plate-cartoon-cute-monster-ghosts-manicure-nail-image-plate-p-40211.html
